Konsthallens historia
Helsingfors Konsthall har varit en central plats för växlande utställningar sedan 1928. Den nyklassiska byggnaden planerades av arkitekterna Jarl Eklund (1876–1962) och Hilding Ekelund (1893–1984). Konsthallen skapades eftersom det fanns konstnärer som behövde en plats för växlande utställningar av samtidkonst i den finska huvudstaden. Då beslutades att Konsthallen skulle erbjuda utrymme för både inhemsk och utländsk bildkonst samt konsthantverk och arkitektur.
Helsingfors konstliv har gått igenom stora förändringar under åttio år, men Konsthallen har bevarat sin ställning som utställningsutrymme där unga konstnärer kan ha sitt genombrott och erkända mästare kan ha omfattande retrospektiva utställningar. Konsthallen har blivit ett hem för levande konst, och där kan konstnärerna, forskarna och den konstälskande publiken träffa varandra.
Den första chefen för Konsthallen var konstkritikern och forskaren Bertel Hintze (1901–1969) ända till 1968. Sedan dess har Konsthallen letts av Seppo Niinivaara 1968–1994, Timo Valjakka 1994–2001, Maija Tanninen-Mattila 2001–2006 och den nuvarande chefen Maija Koskinen sedan 2006.
Helsingfors Konsthall har under sin historia presenterat varje tidsålders centrala finländska konstnärer från Juho Rissanen och Helene Schjerfbeck till Sam Vanni och Reidar Säreistöniemi. Det fanns också finländska konstnärsgrupper som Prisma och Novembergruppen som under 1900-talet arrangerade utställningar i Konsthallen. Utställningar av utländsk nutidskonst, till exempel utställningen Klar Form av fransk nutidskonst (1952), var viktiga för det finländska konstlivets utveckling.
Det finns många som minns 1990-talsutställningarna av Andy Warhol (1997) eller Alvar Aalto (1998). De populäraste bildkonstnärerna på 2000-talet har varit Kaj Stenvall (2000), Anish Kapoor (2001), Maaria Wirkkala (2002), Helmut Newton (2004), Marlene Dumas (2005), Mari Rantanen (2007) och Karin Mamma Andersson (2007). De som speciellt respekteras för deras design- och arkitekturutställningar är Arne Jacobsen (2002), Eero Aarnio (2003) och Eero Saarinen (2006).
Historia i bilder
Helsingfors Konsthall har varit en central plats för växlande utställningar sedan 1928. Konsthallen skapades eftersom det fanns konstnärer som behövde en plats för växlande utställningar av samtidkonst i den finska huvudstaden. 
Det fanns flera olika planer och tomtalternativ, men slutet blev att Konsthallen byggdes vid Nervandersgatan i Främre Tölö. Byggnaden planerades av arkitekterna Jarl Eklund (1876–1962) och Hilding Ekelund (1893–1984) på basis av en tävling för inbjudna år 1927. Då grundades också Stiftelsen Helsingfors Konsthall som tjänade som byggherre för Konsthallen. Byggnaden ägs fortfarande av stiftelsen. 
Konstkritikern, forskaren och konstexperten Bertel Hintze (1901–1969) satte i gång en ny sorts konstinstitution i Finland som den första chefen för Konsthallen. Han ledde Konsthallen till 1968 då han blev pensionerad. Sedan dess har Konsthallen letts av Seppo Niinivaara 1968–1994, Timo Valjakka 1994–2001, Maija Tanninen-Mattila 2001–2006 och den nuvarande chefen Maija Koskinen sedan 2006. Bilden: Bertel Hintze i Konsthallen år 1928. 
Helsingsfors Konsthall invigdes den 3 mars 1928 i samband med vernissagen av en omfattande utställning av finländsk konst. 
Det skulle inte ha varit möjligt att bygga Konsthallen utan stöd från den dåvarande affärsvärlden och mecenaterna. Byggnadsprojektet stöddes i betydande mån av industriråden Gösta Serlachius och Salomo Wuorio och chefredaktören Amos Anderson. Verksamheten stöddes senare också av diplomingenjören Jalo Sihtola. Bilden är från invigningen av Konsthallen. 
Konsthallens första logo från 1928, planerad av Henry Ericsson. 
I samband med den grundläggande renoveringen 2009 fick Konsthallen en ny logo och ett nytt utseende. 
Utställningen till minne av Helene Schjerfbeck 1954 
Utställningen "Klar form – nutidskonst från Paris" 1952 
Utställningen av Outi Heiskanen 1986
